Evangeliet enligt Matteus kapitel 22, vers 15 - 22 Då gick fariseerna bort och kom överens om att försöka få fast honom för något han sade. De lät sina lärjungar och några av Herodes anhängare söka upp honom och säga: ”Mästare, vi vet att du är uppriktig och verkligen lär oss Guds väg. Du faller inte undan för någon och ser inte till personen. Säg oss vad du anser: är det rätt eller inte att betala skatt till kejsaren?” Jesus märkte deras onda avsikt och sade: ”Hycklare, varför vill ni sätta mig på prov? Visa mig ett mynt som man betalar skatt med.” De räckte honom en denar, och han frågade: ”Vems bild och namn är det här?” — ”Kejsarens”, svarade de.
Då sade han till dem: ”Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud.” När de hörde detta blev de häpna. De lät honom vara och gick sin väg.
Det var länge sedan jag bloggade överhuvudtaget - men det känns som en kul predikoförberedelse att dela med sig av artiklar, filmer & annat på den här bloggen.
Tack är ett spännande ord
Om man söker på google: Ungefär 113 000 000 resultat (0,53 sekunder) Synonymer till tack
ord som sägs när man får något, när någon har gjort en en tjänst, visat vänlighetetcetera; (några uttryck(et)) tack så mycket, tack skall du ha, (ett) varmt tack, tusentack,fånågot som tack (för hjälpen); är det tacken? är det lönen för mödan?; tack vare se tack vare || -et (ibland -en, se ovan); pl. =, best. pl.-en
Funderat i dag på det där med tack och tacksägelse.
Vi skall inte tvinga eller insistera på att våra barn skall säga tack utan det skall komma naturligt finns det dom som tycker.
Men om man inte vet vad tack är för något - när ingen har berättat det - hur skall det då komma naturligt?
Det finns en trappa mot vuxenvärlden som innehåller avsatser med uppenbarelser, bland annat om de roller som de närstående har i ens liv. Att de förändras i takt med att man åldras själv.
Jag kommer ihåg när det slog mig att mamma och pappa inte bara är mamma och pappa utan faktiskt också 2 vuxna människor som lever sitt eget liv, med sina egna drömmar och sina egna liv.
Det är inte 2 sagoväsen som snurrar runt det egocentriska barnet för att uppfylla dennes vilja (ensambarn i 12år), utan också individer som har egna mål & tankar att sträva efter.
Att inte säga tack vid den här insikten känns egentligen som tjänstefel - ett tack är en insikt för att en annan människa gjort något för en - barnet som växer upp skulle lika gärna kunna strunta i att säga tack - och det är OK - för föräldrarna har valt att skaffa barnet - medvetna om (så långt det är möjligt) vad det innebär att skaffa en liten varelse som förändrar livets innehåll.
Men tacket är en bekräftelse på den faktiska handlingen som man insett att den Andre genomfört. Det går till och med att förvandla en jobbig upplevelse till en tacksägelse - det tar kraft och ork och (andnings)teknik att förändra det som tar kraft till något som ger kraft och erfarenhet
att faktiskt förvandla det som gjort dig svag till något som gör dig stark Det är också tacksägelse
