Fastlagssöndagen - Kärlekens väg del I

Kärlekens väg  - Del I
Detta med kärlek är någonting spännande! Vi känner alla kärlek på ett eller annat sätt. Till olika personer i våra liv som vi möter under vår livsresa.
En del kärlek stannar kvar för alltid och en annan kärlek tunnas ut och försvinner.

Ju mer man flyttar och ju äldre man blir desto svårare kan det kännas att bli kompis eller vän med någon annan. Det tar ändå tid innan man tagit sig förbi alla skyddsnät och obligatoriska skyddsfaktorer som man inte skall fråga för tidigt.

Blir spännande att se om detta går att få ihop något till på söndag?

Evangeliet:



 Han samlade de tolv omkring sig och sade till dem: ”Vi går nu upp till Jerusalem, och allt som profeterna har skrivit om Människosonen skall gå i uppfyllelse. Han skall utlämnas åt hedningarna, de skall håna och skymfa honom och spotta på honom, och de skall prygla honom och döda honom, och på den tredje dagen skall han uppstå.” Av detta begrep lärjungarna ingenting. Vad han menade var fördolt för dem, och de kunde inte förstå vad han sade.

  En blind man utanför Jeriko botas

När Jesus närmade sig Jeriko satt där en blind vid vägkanten och tiggde. Han hörde en folkhop komma på vägen och frågade vad som stod på. Man talade om för honom att Jesus från Nasaret gick förbi, och då ropade han: ”Jesus, Davids son, förbarma dig över mig.” De som gick främst sade åt honom att vara tyst, men han ropade ännu högre: ”Davids son, förbarma dig över mig.” Jesus stannade och sade till dem att leda fram honom, och då mannen kom närmare frågade Jesus: ”Vad vill du att jag skall göra för dig?” Han svarade: ”Herre, gör så att jag kan se igen.” Jesus sade: ”Du kan se igen. Din tro har hjälpt dig.” Genast kunde han se, och han följde med Jesus och prisade Gud. Och allt folket som såg det sjöng Guds lov.

Episteln:

Vägen framför andra: kärleken

131Om jag talar både människors och änglars språk, men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal. 2Och om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting. 3Och om jag delar ut allt jag äger och om jag låter bränna mig på bål, men saknar kärlek, har jag ingenting vunnit.

4Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. 5Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. 6Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. 7Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.

8Kärleken upphör aldrig. Den profetiska gåvan, den skall förgå. Tungotalet, det skall tystna. Kunskapen, den skall förgå. 9Ty vår kunskap är begränsad, och den profetiska gåvan är begränsad.10Men när det fullkomliga kommer skall det begränsade förgå.

11När jag var barn talade jag som ett barn, förstod som ett barn och tänkte som ett barn. Men sedan jag blev vuxen har jag lagt bort det barnsliga. 12Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då skall vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad; då skall den bli fullständig som Guds kunskap om mig.

13Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.

Gamla Testamentet:


Jesaja 52: 13-15

13Min tjänare skall ha framgång,

han skall bli upphöjd, mäktig och ärad.

14Många förfärades över honom,

så vanställt var hans yttre,

så föga mänskligt hans utseende.

15Men nu får han många folk att häpna,

och kungar förstummas inför honom,

ty de ser något de aldrig hört talas om,

bevittnar något de aldrig anat.